Små öron

I torsdags hade vi så äntligen tid för Hedvig på öronmottagningen. Det var tre månader sedan sist vi var där. Eftersom Hedvigs hörselgångar var alldeles för trånga för att doktorn ens skulle kunna komma åt att kolla i dom så skulle vi komma tillbaka när hon växt till sig lite. Eftersom vi inte fick något svar på om/hur Hedvig hör när vi var där förra gången så har vi förstås oroat oss en del. Men samtidigt är jag absolut säker på att hon hör - det märker jag ju på henne! Men som förälder så vill man ju ha det definitiva svaret, jag vill att läkaren ska säga att "ja, er dotter hör bra". Delvis fick vi det svaret i torsdags, en otrolig lättnad. Efter många tårar för liten och en hel del skrik så lyckades läkaren i sitt mikroskop se att Hedvigs ena öra såg fint ut. Det andra var fortfarande för trångt och delvis igentäppt av vax så det kunde han inte säga något om. När vi skulle göra hörseltestet var Hedvig fortfarande så ledsen att hon bara grinade vilket innebar att testet inte gick att genomföra (eftersom det måste vara tyst runtomkring för att man ska få ett tillförlitligt svar). Men vi gick ändå ifrån besöket med ett leende på läpparna. Hedvig hör. Hur hon hör och ifall hennes hörsel är dämpad just på grund av dom väldigt trånga hörselgångarna det får vi veta mer om när hon har blivit 6 månader för då är det dags för återbesök. Det känns ju också bra eftersom man vet att hörseln är något som det är ganska "lätt" att förbättra (med hörapparat etc.) Tiden får utvisa hur det blir med dom här små öronen i framtiden. Söta är dom i alla fall!

Hedvig 4 månader.