Syskonkärlek

Jag tror att vi har varit bortskämda med hur snäll och omtänksam Idun har varit med sin lillasyster redan från första början. Det har i stort sett inte funnits någon avundsjuka/svartsjuka. Vi hoppas att det håller i sig så. Jag tror att Idun kommer att bli en jättebra storasyster för Hedvig och Hedvig kommer verkligen att se upp till henne. Imorse läste hon ur Madicken för Hedvig medan jag bäddade och fixade lite - hur gulligt som helst! På många ställen har jag läst om hur familjer där ett barn har Downs syndrom har lärt sig att stanna upp och leva i nuet. För just så är det för många personer med DS, tidsuppfattningen är ett svårt begrepp och därför är det just nuet som gäller. Just nu så rullar ju vår vardag på som med vilket annat barn som helst. Men just det här kom jag att tänka på idag. Jag tror verkligen att Hedvig kommer att berika vårt liv och ge oss många nya insikter om vad som egentligen är viktigt. En av dom kommer nog att vara att njuta av stunden som är just nu. 

Vi hade en jättekul weekend i Piteå där jag fick träffa mina kära barndomskamrater. Roligt hur det kan kännas som att man precis har setts fast det i själva verket var nästan ett år sedan sist. Vi passade förstås också på att mysa så mycket vi bara kunde med mormor, morfar och moster Lisa. Det blev några sköna höstpromenader och så förstås palt!

När vi kom hem blev det mycket att ta tag i eftersom vi ska börja bygga ett nytt rum till Idun imorgon (lördag). Så jag har röjt på övervåningen, packat ner grejer och möblerat om. Det ska bli riktigt spännande. Det enda vi har behövt göra sedan vi flyttade in i huset var att tapetsera om i vårt sovrum. Så detta "stora" byggprojekt känns jättekul. Om en inte alltför lång framtid kommer alltså Hedvig att få flytta in i Iduns nuvarande rum. Eftersom hon (oftast) sover hela nätterna så ska det bli skönt. 

Hedvig har också varit på 3-månaderskontroll på BVC. Hon börjar bli en liten tjockis =), har gått upp nästan 1 kg på en månad: 5790 g och 59 cm. Dessutom fick hon två stick i låren då det var dags för vaccin. Vilket ledde till att hon på kvällen fick över 39 graders feber. Som tur var så gick det över redan under natten.

Idun läser Madicken för Hedvig.